Finns det något mysigare än hundar och ungar? Ja, kanske valpar och ungar! Men kanske inte alltid en 1½-åring och valpar… Lilla E har väldigt svårt att låta bli valparna. Och som sig bör med barn i den åldern så lyssnar de inte heller på vad man säger. Eller det är kanske fel, för lyssnar gör hon, hon gör bara inte som man säger! 
Det vanligaste man säger till henne för närvarande är ”Sätt ner valpen! Nej, lyft INTE valpen!!” och så vidare. Valparna är just nu i perfekt storlek för henne. Och ska sanningen fram så lyfter hon dem väldigt bra, för sin storlek och ålder. Hon håller ett bra och stadigt tag runt bröstkorgen och trycker valpen mot kroppen. Valparna är också helt stilla i hennes famn – medan de mycket väl kan sprattla rätt mycket när vi vuxna håller dem. Och visst, skulle hon tappa taget om dem har de inte särskilt långt till marken. Därmed inte sagt att hon får lyfta och bära valp!!
Intresset är hur som haver ömsesidigt. Valparna börjar liksom upptäcka lilla E. Hon är spännande! Allt som sätter sig ner eller är lite nära golvnivå är spännande, och de kommer gärna fram till henne – trots att hon ibland vevar till med sina små händer så att de nästan flyger och far, och gärna lyfter upp en valp och går i väg med den. För det mesta bär hon den dit de andra är, i sovkorgen eller så. Förmodligen tycker hon att hon ska hjälpa valpen komma till rätt plats. Men nu i kväll satt hon på golvet och bara kramade en valp, väldigt lugnt och stillsamt. Och valpen var väldigt lugn och stillsam han också. Så mysigt!
Hon vill gärna gosa eller allmänt hålla på med dem, och det kan bli lite fel. Hon vet ju om att hon kan göra nästan vad hon vill med vår Sirius, men det går inte att applicera direkt på valparna. Sirius används bland annat som ryggstöd, klängmöbel, pall etc, och det tål valparna definitivt inte! Det är ett ständigt passande, så att inget dumt ska hända. Men ”problemet” kan ju vara av lite självlösande art. Valparna blir ju större och mer och mer tåliga. De kommer också kunna freda sig på ett helt annat sätt, då de blir allt vassare i munnen, snabbare och tyngre att bära på. Så även om det är mycket passande och kontrollerande, är det också väldigt roligt att se deras samspel. Olika ungar, men ändå lika!