marie.baaz@telia.com – Sida 3

Dags för avmaskning!

Valparna blir tre veckor idag. Det är bra att första avmaskningen sker före tre veckors ålder, så i går var det dags! Först vägs alla valparna. Vägning har vi gjort kontinuerligt, för att se att alla växer som de ska. Och det gör de sannerligen! Nu har alla valparna passerat 1 kg – de har mer än tredubblat sin vikt sedan födseln…

Sedan kommer man till följande moment. Och det är själva avmaskningen. Det finns en hel del preparat som man kan avmaska med, men det man framför allt vill avmaska mot är spolmask. Valparna blir infekterade redan när de fortfarande ligger kvar i livmodern, så kallad intrauterin smitta. De kan också ha fått smittan via modersmjölken. Den vuxna hunden visar som regel inga symtom alls på parasiter, men kan ha spolmask som ligger vilande i kroppen, för att sedan aktiveras när tiken blir dräktig, och vandra över till valparna. Man kan märka om valpen eller hunden har mask, om den bajsar ut spolmask, eller kräks upp den. Då är det absolut dags för avmaskning!

Nå, hur gör man då? De här valparna diar ju bara. De får ju bara mat från Izzy?

Jag väljer ett preparat som är lätt att ge valparna. Det är lite kladdigt, men man lägger kladdet långt in i munnen och låter valpen göra jobbet. De tycker inte att det smakar särskilt gott; skakar på huvudet och fnyser, men de sväljer till slut.

Jobbet blev i alla fall gjort. De har ju börjat bajsa själva, de små! Och då konstaterade jag att jodå, där fanns i alla fall en mask i en mage. Känns bra att bli av med dem! Nästa avmaskning sker om två veckor!

Flytten gick bra!

Häromdagen flyttade valparna hem till oss! Jag var naturligtvis med när de föddes, men just då bodde de hos Izzys matte, som gärna ville ha kvar sin hund en stund till. Det passade bra att valparna föddes där, och att vi flyttade dem när de är så stora att en flytt inte skulle äventyra deras väl och ve. Det var ingen lång flytt då vi bor nära varandra. Izzy har också varit ofta hemma hos oss, så hon känner sig som hemma här. Och flytten gick hur bra som helst! Valparna protesterade en liten stund i bilen, men redan efter fem minuter hade de lagt sig till ro och sov hela vägen. Sedan fick de flytta in i samma valplåda med samma filtar som de var vana vid, så omställningen var inte gigantisk. Och Izzy fann sig snabbt tillrätta här hos oss, precis som hon brukar göra.

Vi har en tik kvar här hemma – en glad pensionär, Prindy. Hon spanade intresserat ner i valplådan, och konstaterade att det här har hon sett förut. Izzy och Prindy är sedan tidigare mycket goda vänner och kommer bra överens.

Varför är flest bilder på sovande valpar? Mest därför att det är lättast att ta bilder på sovande valpar! Men det börjar verkligen hända saker i valplådan! Även om valparna mest sover och äter och växer, så blir de mer och mer vakna. De är uppe och går – om än tämligen ostadigt – och de tar sig fram – fast de hamnar inte alltid där de har tänkt! De börjar också smaka på sin omgivning. Sticker man ner händer eller huvud eller för den delen hela dig i valplådan, så börjar de att ”smaka” – fingrar, tår, kläder, hår… Allt ska undersökas! De börjar märka av varandra, och smakar så klart även på varandra. En tass, en nos, en hel kompis… Nja, kanske inte det, men man ser att de börjar interagera med varandra; putta på varandra med tassarna och bitas och bråka. Känner man i deras små munnar, kan man ana att där finns små små mjölktänder på gång… <3

Valplådan 2019 – nu börjar det!

Då var det äntligen dags för nästa valplåda! Den har varit igång nu i drygt två veckor, och ett nytt gäng har flyttat in! Mamma är Izzy – Brantastigs Daglilja, och hon har sex små troll hos sig! Eller ja, kanske inte troll, direkt… Det är fem tikar och en hane och alla är sobelfärgade med varierande mängd vita tecken.

Valpningen skedde tiiiiidigt på morgonen den andra november. Den förlöpte precis som den skulle. Izzy födde raskt fram fyra valpar – först en tikvalp, därefter en hane och så två tjejer till. Sedan pausade hon en stund, innan femman gjorde sin entré. Och så ytterligare en liten paus innan sjätte valpen, och femte tikvalpen, föddes fram. Kring sexsnåret på morgonen lägrade sig lugnet i valplådan, och vi tvåbenta som medverkat fick lite behövlig vila.

Men, det var som sagt två veckor sedan! Och det är nuuuu saker börjar hända i valplådan!! Alla valparna har öppnat ögonen (även om de inte ser så bra ännu) och gör sitt bästa att tulta omkring i och om tillfälle gives, utanför valplådan. De börjar låta mera – ibland försöker de ge sig på ett litet skall (går sådär, kan tilläggas), men piper, knorrar och gnyr då och då. Eller tjuter till. De kan bli rätt högljudda, och något absolut inte passar!

Ibland måste valplådan göras ren. Och då kan man ju passa på att vila lite i morsans bia-bädd. Det är skönt det också!