Månad: juli 2013

Man får passa sig!!

Valparna har vassa tänder. Och de har även vassa klor. De är nyfikna och undersöker det mesta. Om man är ute och rör på sig och ropar på valparna, kommer de raskt och hindrar framfarten! Byxben eller barbent, det kvittar – valparna tar tag i vad eller var de kommer åt. Man får gå ganska långsamt och se sig noga för vad fötterna sätts ner – vilket ju naturligtvis omgående tas som en invit till bit!

Om man till äventyrs råkar sätta sig ner, eller lägger sig ner, har man dem raskt kring sig. Och de är inte alltid på kelhumör, nej…Lilla E var inte alls glad åt just denna uppvaktning, även om hon uppskattar när valparna följer efter henne och engagerar sig i hennes förehavanden!

Annars har valparna glada dagar. De är ute och rör på sig hela dagarna och upptäcker världen… som t ex en plastskottkärra (som valparna och barnen har roligt åt tillsammans)!
Man kan vila middag i en lövkorg. Att den rör på sig också, tja, det gör inte så mycket! Vyssas till sömn, kanske?
Mjölkbaren är alltmer sällsynt öppen, så det gäller att passa på när mor bjuder in!!
Valparna är snabba. Man hinner absolut inte upp dem, och ibland hinner man inte ta det där fina kortet heller….

På kvällarna efter deras kvällsmat försöker vi aktivera dem en god stund, med kel och framför allt lek. Sedan får de hänga med på en kortare kvällspromenad, och därefter hoppas man att de sover lugnt i valphagen inomhus i – tja, några timmar ialla fall! Valparna vaknar mitt i natten och vill gärna ut en sväng. Och eftersom det finns fler än bara husse och matte som vill sova (och sex valpar hörs rätt mycket), får de gå ut en sväng; kissar av sig, eventuellt det stora också, också in för att sova i ytterligare några timmar innan dagen börjar sådär någon gång mellan fem och sex. Ärligt talat är det då hundarna får gå ut i trädgården, vi andra ligger och drar oss till dess att de små tvåbenta vaknar!!

Valparna blir stadigt större och äldre! Idag var det dags för ögonspegling. Förmiddagen var ju som vanligt (fast man törs knappt säga det) varm och solig, trötta valpar – det blir väl en enkel match att åka några kilometer till djursjukhuset för ögonspeglingen? Och ja, jodå – om man nu inte hade glömt hörselskydden…

Valparna talade högt och ljudligt om att detta med att bli inhystade i en liten bur i en varm bil, det var inte alls vad de uppfattade vara ett trevligt litet äventyr! Men de var väldigt samarbetsvilliga hos veterinären som ögonspeglade dem. Då hade de ju redan gapat av sig, så att säga. Och inne i det mörka, luftkonditionerade undersökningsrummet slocknade alla sex och sov så gott…. Ögonundersökningen gick med andra ord jättebra, och hemresan bjöd på något mindre skönsång.

Jamen, resultatet av undersökningen, då??

Det kunde inte bli mycket bättre! Zanto, Zadie, Zingo och Zooey är utan anmärkning, och Zernya och Zanchia har lindrig CRD! Jättebra resultat, särskilt som såväl Leya som Zimba hade crd som valpar! Underbart!

I går flyttade vi ju ihop igen, valparna och familjen Baaz. Jag tror nog att såväl valpar som barn saknat varandra. Lekarna avlöste varandra under kvällen, och valparna blev jätteglada över att träffa oss igen! Svansarna gick, de slickade oss (och nafsade, så klart) och var jätteglada! Det var ju vi också, så klart!
Mamma övervakar dragkampen!
Barnen springer med valparna och alla inblandade har jättekul!

Valparna är på kollo. Eller vad man nu kan kalla det! Jag har i alla fall valpfritt här hemma, och har haft så i snart en vecka. På söndag ska vi husera ihop igen, till dess att valparna blivit så stora att de får flytta till sina nya hem.

Var är valparna då? Familjen har ett sommarnöje en dryg mil härifrån, och där bor valparna nuförtiden. Där är idealiskt att bo sommartid – om det är vackert väder, vilket vi ju belönats rikligt med senaste tiden – och i synnerhet när man har valpar. Där finns rätt stora gräsytor, och man behöver inte oroa sig för att de ska smita alltför långt. Där finns således gott om plats för bus och lek! Men det är kanske inte så mycket av den varan just nu. Valparna tar siesta. När det är som varmast ligger de i skuggan och tar det mycket lugnt… Klokt!

Det ska bli spännande att flytta ut till dem igen på söndag! Sex pigga och nu ganska stora valpar, tillsammans med barn och Sirius och Prindy! Vi får se om vi flyttar hem igen innan valparna flyttar; det beror helt och hållet på väder och vind!

Här är Sirius på Torpet – sommarnöjet – ca fyra månader gammal…. Oj vad tiden går!!

Det är nu leken börjar på allvar! Ja, alltså mängden lek. Valparna biter, kampar, jagar varandra (och oss), undersöker och slåss med kvastar, cyklar, badbaljor och vad annat de stöter på. Och som valpflock i en småbarnsfamilj stöter de på en hel del…
Allt är spännande! Allt undersöks och de vidgar sina vyer från dag till dag! Och allt smakas på – spännen på byxor, tår i sandaler, tugga på skor är jättespännande… och ja. Det känns! Tänderna är vassa och de börjar kunna bita bra!

Men mest leker valparna med varandra, och ibland är Leia med – när andan faller på!

Det är också roligt att bita och riva i saker. Fällen de normalt sover på, låg inte bra. Det var liksom tvunget att åtgärdas…
Och så iväg för lite mer bus med brorsan (Zooey och Zanto)!
Zadie och Zooey
Och ibland är man bara sådär sockersöt som en femveckors valp kan vara!
Men visst. De leker inte HELA tiden. En stor del av dygnet går också till att sova, växa och äta. Men det blir inte lika roliga foton av det!

Finns det något mysigare än hundar och ungar? Ja, kanske valpar och ungar! Men kanske inte alltid en 1½-åring och valpar… Lilla E har väldigt svårt att låta bli valparna. Och som sig bör med barn i den åldern så lyssnar de inte heller på vad man säger. Eller det är kanske fel, för lyssnar gör hon, hon gör bara inte som man säger!

Det vanligaste man säger till henne för närvarande är ”Sätt ner valpen! Nej, lyft INTE valpen!!” och så vidare. Valparna är just nu i perfekt storlek för henne. Och ska sanningen fram så lyfter hon dem väldigt bra, för sin storlek och ålder. Hon håller ett bra och stadigt tag runt bröstkorgen och trycker valpen mot kroppen. Valparna är också helt stilla i hennes famn – medan de mycket väl kan sprattla rätt mycket när vi vuxna håller dem. Och visst, skulle hon tappa taget om dem har de inte särskilt långt till marken. Därmed inte sagt att hon får lyfta och bära valp!!

Intresset är hur som haver ömsesidigt. Valparna börjar liksom upptäcka lilla E. Hon är spännande! Allt som sätter sig ner eller är lite nära golvnivå är spännande, och de kommer gärna fram till henne – trots att hon ibland vevar till med sina små händer så att de nästan flyger och far, och gärna lyfter upp en valp och går i väg med den. För det mesta bär hon den dit de andra är, i sovkorgen eller så. Förmodligen tycker hon att hon ska hjälpa valpen komma till rätt plats. Men nu i kväll satt hon på golvet och bara kramade en valp, väldigt lugnt och stillsamt. Och valpen var väldigt lugn och stillsam han också. Så mysigt!

Hon vill gärna gosa eller allmänt hålla på med dem, och det kan bli lite fel. Hon vet ju om att hon kan göra nästan vad hon vill med vår Sirius, men det går inte att applicera direkt på valparna. Sirius används bland annat som ryggstöd, klängmöbel, pall etc, och det tål valparna definitivt inte! Det är ett ständigt passande, så att inget dumt ska hända. Men ”problemet” kan ju vara av lite självlösande art. Valparna blir ju större och mer och mer tåliga. De kommer också kunna freda sig på ett helt annat sätt, då de blir allt vassare i munnen, snabbare och tyngre att bära på. Så även om det är mycket passande och kontrollerande, är det också väldigt roligt att se deras samspel. Olika ungar, men ändå lika!

Nu är det näranog fara för liv om lem att röra sig i trädgården! Eller ja, kanske inte riktigt. Valpar, precis som små ungar, känner på sin omvärld genom att smaka på den. Och det som viftar lite roligt under ett bord, ja, de kan man ju då smaka på, eller hur? Även om valparna fortfarande är rätt små, är deras tänder vassa som sylar. De biter inte så hårt, mest kittlar det, men ibland så får de till det och så känns det lite mer än bara lite kill!

Här sitter jag i godan ro och leker med dottern (hon står i knät och jag hoppar med benen). Zanchia tycker det ser mycket spännande ut, det där som hoppar upp och ner (dvs mina ben)!

Man ska kanske undersöka närmare? Dvs smaka på byxbenen?

Grrr!! Och behöver jag tillägga att det var inte bara byxbenen som det smakades på??

Och även om man kan se oskyldig ut så säger jag bara – skenet bedrar!!

De här båda flickorna, Zooey till vänster och Zanchia till höger, är rätt pigga på att ”känna med munnen” om man säger så!

Om ni inte visste det så låter valpar, ibland i alla fall, väldigt mycket. Nu är de här valparna bara drygt fyra veckor, så det kommer bli värre… Jag hade tänkt ladda upp en liten filmsnutt om hur de kan låta, men jag lyckades tyvärr inte! Nåväl, scenariot är följande:

Klockan är kvart över sex på morgonen. Valparna är faktiskt rätt tysta nattetid (tack och lov!) men nu har de noterat att somliga börjat röra på sig (läs Leia) efter natten, och då kommer de på lite akut att de är faktiskt VÄÄÄÄÄLDIGT HUNGRIGA!!! Och det är då flocken låter à la fiskmåsar.

Det är återigen nu man är tacksam över att det är sommar. Raskt åker hela gänget ut, vilket inte bara får tyst på dem, de tränas också att börja göra lite behov ute. Det är inte så dumt faktiskt, och det får man försöka tajma när de blir lite äldre. Ut direkt när de vaknat och därefter frukost i det fria; då håller sig valphagen ganska ren! Och rumsrenheten kommer liksom på köpet, nästan!

Idag hände något som inte har hänt förut. Glad i hågen klev en valp fram till mamma mjölkbaren, van vid att direkt få komma fram och snutta och dia. Men icke! Leia gick lite undan och tittade på valpen, som glatt försökte igen. ”Nej, lägg av” tyckte Leia. Valpen fattade ingenting utan ville ju ha mat, precis som vanligt! ”Men hörrö! Nu får du GE DIG!!!” röt Leia till, valpen tjöt och hade fått sin första lektion i hundvett. Och fattade nog fortfarande inte så mycket, annat än att man ska akta sig för mamma. Ibland.

De flesta valparna har fått denna första lektion i hundvett och etikett idag, och man såg på valparna att de fått lite ny respekt för morsan. Det är inte bara pang på fram och börja snutta på spenarna, utan mamma ska faktiskt bjuda till!

Valparna har fattat detta med mat. Mat är gott!! Fram till idag har de mest fått smakbitar serverade på fat, men idag åkte valpbaren fram. Fem av valparna får äta i den; en valp – Zingo – får egen matskål, mest för att han är lite mindre och säkert ska få i sig sin portion. Han äter lika glatt för det!

Det där med bordsskick är en helt annan fråga. Det är bara att klampa omkring till dess att maten är slut! En tass i smeten får man liksom räkna med…

Valparna fick prova på majsvälling idag också, och det var inte så tokigt i alla fall! Men där kan man snacka om att klampa omkring i maten! Det var små vällingspår över hela trädäcket… Men så klart diar de fortfarande! Huvudmålen är fortfarande mjölk, och ibland är det mysigt att få ligga kvar en stund hos mamma!

Här är det Zanto som gottar sig lite; han har nästan somnat med tutten i mun!

Det är så skönt och så smidigt att kunna ha valparna ute, att de äter ute och gör en hel del behov ute! Det är väldigt mycket enklare att hålla rent efter dem och det går åt mindre mängd tidningspapper. Även om vi är storkonsumenter för närvarande och redan har varit och tiggt papper hos grannarna. De av er som vill hälsa på – ta gärna med en kasse tidningar…