Författare: Marie Baaz

Tänk vad tiden går fort! I morgon fyller valparna åtta veckor, och då börjar syskongruppen splittras. I morgon åker Leia hem, liksom två av valparna.

Det är med lite blandade känslor som man släpper iväg valparna. Är de verkligen redo för att flytta? Har de fått en bra start? Är det trevliga familjer som de ska flytta till? Ja, ja och ja!

I takt med att valparna blir äldre vidgar de sina domäner. Här finns rätt mycket gräsyta och annan yta att vara på, men nu tycker liksom valparna att det vore kul att se världen ytterligare lite längre bort…. Bortanför stengärdsgården, med andra ord! De behöver mer stimulans och mer miljöträning än vad livet här på Torpet kan erbjuda, och nu är det dags att vidga vyerna.

Starten kan de nog inte klaga på; valparna har en fantastiskt duktig mamma i Leia, samt ytterligare två vuxna hundar som lärt dem vett och etikett. De har tillbringat massor med tid utomhus, undersökt trä, sten, gräs, jord, växter… De har farit fram över stock och över sten och rört ordentligt på sig. De har tillbringat mycket tid med små barn (med allt vad det innebär med social träning, hantering och så vidare) och träffat en massa människor – sina nya familjer såväl som andra intresserade.

Ja, sina nya familjer! Det ska bli så spännande att se hur valparna utvecklas hos sina blivande familjer! Jag tror inte de hade kunnat komma till bättre ställen!

Så, ska det bli skönt att valparna flyttar…? Ja, det kan man ju inte sticka under stol med att tycka! De tar plats, de är tämligen högljudda och de är nattsuddare – eller ja, de vill gärna kolla läget en gång under natten, och sedan är de fasligt morgonpigga. Det ska bli skönt att få sova en hel natt (säger en småbarnsförälder! Ha! Tillåt mig småle… 😉 )! Samtidigt kommer man sakna gänget; de glada svansarna som möter en på morgonkvisten, de goa små liven som knorrar så där gott när man klappar dem… De mysiga små valpmagarna… Lukten av valp… Samspelet mellan valp och lilla E…

Jag önskar er all lycka, Zanto, Zadie, Zingo, Vilda, Zacha och Alice! Tack för dessa åtta veckor, och det ska bli så kul att få följa er i livet hos era nya familjer!!

Man ska inte klaga. Vi går hela långa vintern och väntar och längtar efter sommaren. Och så kommer den med sol och värme så det nästan blir FÖR varmt…

Valparna och även de vuxna vovvarna, de tar siesta. De gör inte många knop när det är som varmast. De uppsöker skugga och sval liggplats varhelst de kan hitta den…
Bilden ovan är tagen 21 juli. Nedan är från betydligt senare datum, senaste dagarna. De har vuxit en del…Det är väldigt svalt och skönt i jorden nära husgrunden…… eller i skuggan under ett träd!
Det är först under seneftermiddag eller snarare kväll som det blir lite fart på valparna. Men då händer det desto mer!
Vi har ägnat oss åt lite trädgårdspyssel, och då blir det ju lite lövruskor här och var…
Vattenkannan är också spännande!Detta men att kratta gräs/löv/vad man nu känner för har också fått en helt ny innebörd!!

Det är med andra ord fart och fläkt när valparna är aktiva – för nu är de VÄLDIGT aktiva!

Dagarna går fort. Vi är nu inne på sista veckan tillsammans, och förberedelserna för deras flytt både här och i deras nya hem pågår för fullt. Det är både roligt och vemodigt på samma gång. Det känns väldigt bra, de nya hemmen som valparna ska till. De kommer få mycket tid och uppmärksamhet och stimulans i sina nya hem!

Man får passa sig!!

Valparna har vassa tänder. Och de har även vassa klor. De är nyfikna och undersöker det mesta. Om man är ute och rör på sig och ropar på valparna, kommer de raskt och hindrar framfarten! Byxben eller barbent, det kvittar – valparna tar tag i vad eller var de kommer åt. Man får gå ganska långsamt och se sig noga för vad fötterna sätts ner – vilket ju naturligtvis omgående tas som en invit till bit!

Om man till äventyrs råkar sätta sig ner, eller lägger sig ner, har man dem raskt kring sig. Och de är inte alltid på kelhumör, nej…Lilla E var inte alls glad åt just denna uppvaktning, även om hon uppskattar när valparna följer efter henne och engagerar sig i hennes förehavanden!

Annars har valparna glada dagar. De är ute och rör på sig hela dagarna och upptäcker världen… som t ex en plastskottkärra (som valparna och barnen har roligt åt tillsammans)!
Man kan vila middag i en lövkorg. Att den rör på sig också, tja, det gör inte så mycket! Vyssas till sömn, kanske?
Mjölkbaren är alltmer sällsynt öppen, så det gäller att passa på när mor bjuder in!!
Valparna är snabba. Man hinner absolut inte upp dem, och ibland hinner man inte ta det där fina kortet heller….

På kvällarna efter deras kvällsmat försöker vi aktivera dem en god stund, med kel och framför allt lek. Sedan får de hänga med på en kortare kvällspromenad, och därefter hoppas man att de sover lugnt i valphagen inomhus i – tja, några timmar ialla fall! Valparna vaknar mitt i natten och vill gärna ut en sväng. Och eftersom det finns fler än bara husse och matte som vill sova (och sex valpar hörs rätt mycket), får de gå ut en sväng; kissar av sig, eventuellt det stora också, också in för att sova i ytterligare några timmar innan dagen börjar sådär någon gång mellan fem och sex. Ärligt talat är det då hundarna får gå ut i trädgården, vi andra ligger och drar oss till dess att de små tvåbenta vaknar!!

Valparna blir stadigt större och äldre! Idag var det dags för ögonspegling. Förmiddagen var ju som vanligt (fast man törs knappt säga det) varm och solig, trötta valpar – det blir väl en enkel match att åka några kilometer till djursjukhuset för ögonspeglingen? Och ja, jodå – om man nu inte hade glömt hörselskydden…

Valparna talade högt och ljudligt om att detta med att bli inhystade i en liten bur i en varm bil, det var inte alls vad de uppfattade vara ett trevligt litet äventyr! Men de var väldigt samarbetsvilliga hos veterinären som ögonspeglade dem. Då hade de ju redan gapat av sig, så att säga. Och inne i det mörka, luftkonditionerade undersökningsrummet slocknade alla sex och sov så gott…. Ögonundersökningen gick med andra ord jättebra, och hemresan bjöd på något mindre skönsång.

Jamen, resultatet av undersökningen, då??

Det kunde inte bli mycket bättre! Zanto, Zadie, Zingo och Zooey är utan anmärkning, och Zernya och Zanchia har lindrig CRD! Jättebra resultat, särskilt som såväl Leya som Zimba hade crd som valpar! Underbart!

I går flyttade vi ju ihop igen, valparna och familjen Baaz. Jag tror nog att såväl valpar som barn saknat varandra. Lekarna avlöste varandra under kvällen, och valparna blev jätteglada över att träffa oss igen! Svansarna gick, de slickade oss (och nafsade, så klart) och var jätteglada! Det var ju vi också, så klart!
Mamma övervakar dragkampen!
Barnen springer med valparna och alla inblandade har jättekul!

Valparna är på kollo. Eller vad man nu kan kalla det! Jag har i alla fall valpfritt här hemma, och har haft så i snart en vecka. På söndag ska vi husera ihop igen, till dess att valparna blivit så stora att de får flytta till sina nya hem.

Var är valparna då? Familjen har ett sommarnöje en dryg mil härifrån, och där bor valparna nuförtiden. Där är idealiskt att bo sommartid – om det är vackert väder, vilket vi ju belönats rikligt med senaste tiden – och i synnerhet när man har valpar. Där finns rätt stora gräsytor, och man behöver inte oroa sig för att de ska smita alltför långt. Där finns således gott om plats för bus och lek! Men det är kanske inte så mycket av den varan just nu. Valparna tar siesta. När det är som varmast ligger de i skuggan och tar det mycket lugnt… Klokt!

Det ska bli spännande att flytta ut till dem igen på söndag! Sex pigga och nu ganska stora valpar, tillsammans med barn och Sirius och Prindy! Vi får se om vi flyttar hem igen innan valparna flyttar; det beror helt och hållet på väder och vind!

Här är Sirius på Torpet – sommarnöjet – ca fyra månader gammal…. Oj vad tiden går!!

Det är nu leken börjar på allvar! Ja, alltså mängden lek. Valparna biter, kampar, jagar varandra (och oss), undersöker och slåss med kvastar, cyklar, badbaljor och vad annat de stöter på. Och som valpflock i en småbarnsfamilj stöter de på en hel del…
Allt är spännande! Allt undersöks och de vidgar sina vyer från dag till dag! Och allt smakas på – spännen på byxor, tår i sandaler, tugga på skor är jättespännande… och ja. Det känns! Tänderna är vassa och de börjar kunna bita bra!

Men mest leker valparna med varandra, och ibland är Leia med – när andan faller på!

Det är också roligt att bita och riva i saker. Fällen de normalt sover på, låg inte bra. Det var liksom tvunget att åtgärdas…
Och så iväg för lite mer bus med brorsan (Zooey och Zanto)!
Zadie och Zooey
Och ibland är man bara sådär sockersöt som en femveckors valp kan vara!
Men visst. De leker inte HELA tiden. En stor del av dygnet går också till att sova, växa och äta. Men det blir inte lika roliga foton av det!

Finns det något mysigare än hundar och ungar? Ja, kanske valpar och ungar! Men kanske inte alltid en 1½-åring och valpar… Lilla E har väldigt svårt att låta bli valparna. Och som sig bör med barn i den åldern så lyssnar de inte heller på vad man säger. Eller det är kanske fel, för lyssnar gör hon, hon gör bara inte som man säger!

Det vanligaste man säger till henne för närvarande är ”Sätt ner valpen! Nej, lyft INTE valpen!!” och så vidare. Valparna är just nu i perfekt storlek för henne. Och ska sanningen fram så lyfter hon dem väldigt bra, för sin storlek och ålder. Hon håller ett bra och stadigt tag runt bröstkorgen och trycker valpen mot kroppen. Valparna är också helt stilla i hennes famn – medan de mycket väl kan sprattla rätt mycket när vi vuxna håller dem. Och visst, skulle hon tappa taget om dem har de inte särskilt långt till marken. Därmed inte sagt att hon får lyfta och bära valp!!

Intresset är hur som haver ömsesidigt. Valparna börjar liksom upptäcka lilla E. Hon är spännande! Allt som sätter sig ner eller är lite nära golvnivå är spännande, och de kommer gärna fram till henne – trots att hon ibland vevar till med sina små händer så att de nästan flyger och far, och gärna lyfter upp en valp och går i väg med den. För det mesta bär hon den dit de andra är, i sovkorgen eller så. Förmodligen tycker hon att hon ska hjälpa valpen komma till rätt plats. Men nu i kväll satt hon på golvet och bara kramade en valp, väldigt lugnt och stillsamt. Och valpen var väldigt lugn och stillsam han också. Så mysigt!

Hon vill gärna gosa eller allmänt hålla på med dem, och det kan bli lite fel. Hon vet ju om att hon kan göra nästan vad hon vill med vår Sirius, men det går inte att applicera direkt på valparna. Sirius används bland annat som ryggstöd, klängmöbel, pall etc, och det tål valparna definitivt inte! Det är ett ständigt passande, så att inget dumt ska hända. Men ”problemet” kan ju vara av lite självlösande art. Valparna blir ju större och mer och mer tåliga. De kommer också kunna freda sig på ett helt annat sätt, då de blir allt vassare i munnen, snabbare och tyngre att bära på. Så även om det är mycket passande och kontrollerande, är det också väldigt roligt att se deras samspel. Olika ungar, men ändå lika!

Nu är det näranog fara för liv om lem att röra sig i trädgården! Eller ja, kanske inte riktigt. Valpar, precis som små ungar, känner på sin omvärld genom att smaka på den. Och det som viftar lite roligt under ett bord, ja, de kan man ju då smaka på, eller hur? Även om valparna fortfarande är rätt små, är deras tänder vassa som sylar. De biter inte så hårt, mest kittlar det, men ibland så får de till det och så känns det lite mer än bara lite kill!

Här sitter jag i godan ro och leker med dottern (hon står i knät och jag hoppar med benen). Zanchia tycker det ser mycket spännande ut, det där som hoppar upp och ner (dvs mina ben)!

Man ska kanske undersöka närmare? Dvs smaka på byxbenen?

Grrr!! Och behöver jag tillägga att det var inte bara byxbenen som det smakades på??

Och även om man kan se oskyldig ut så säger jag bara – skenet bedrar!!

De här båda flickorna, Zooey till vänster och Zanchia till höger, är rätt pigga på att ”känna med munnen” om man säger så!