Man får passa sig!!
Valparna har vassa tänder. Och de har även vassa klor. De är nyfikna och undersöker det mesta. Om man är ute och rör på sig och ropar på valparna, kommer de raskt och hindrar framfarten! Byxben eller barbent, det kvittar – valparna tar tag i vad eller var de kommer åt. Man får gå ganska långsamt och se sig noga för vad fötterna sätts ner – vilket ju naturligtvis omgående tas som en invit till bit!
Om man till äventyrs råkar sätta sig ner, eller lägger sig ner, har man dem raskt kring sig. Och de är inte alltid på kelhumör, nej…
Lilla E var inte alls glad åt just denna uppvaktning, även om hon uppskattar när valparna följer efter henne och engagerar sig i hennes förehavanden!
Annars har valparna glada dagar. De är ute och rör på sig hela dagarna och upptäcker världen… som t ex en plastskottkärra (som valparna och barnen har roligt åt tillsammans)!
Man kan vila middag i en lövkorg. Att den rör på sig också, tja, det gör inte så mycket! Vyssas till sömn, kanske?
Mjölkbaren är alltmer sällsynt öppen, så det gäller att passa på när mor bjuder in!!
Valparna är snabba. Man hinner absolut inte upp dem, och ibland hinner man inte ta det där fina kortet heller….
På kvällarna efter deras kvällsmat försöker vi aktivera dem en god stund, med kel och framför allt lek. Sedan får de hänga med på en kortare kvällspromenad, och därefter hoppas man att de sover lugnt i valphagen inomhus i – tja, några timmar ialla fall! Valparna vaknar mitt i natten och vill gärna ut en sväng. Och eftersom det finns fler än bara husse och matte som vill sova (och sex valpar hörs rätt mycket), får de gå ut en sväng; kissar av sig, eventuellt det stora också, också in för att sova i ytterligare några timmar innan dagen börjar sådär någon gång mellan fem och sex. Ärligt talat är det då hundarna får gå ut i trädgården, vi andra ligger och drar oss till dess att de små tvåbenta vaknar!!