Valpbloggen

Valparna blir tre veckor idag. Det är bra att första avmaskningen sker före tre veckors ålder, så i går var det dags! Först vägs alla valparna. Vägning har vi gjort kontinuerligt, för att se att alla växer som de ska. Och det gör de sannerligen! Nu har alla valparna passerat 1 kg – de har mer än tredubblat sin vikt sedan födseln…

• 

• 

Sedan kommer man till följande moment. Och det är själva avmaskningen. Det finns en hel del preparat som man kan avmaska med, men det man framför allt vill avmaska mot är spolmask. Valparna blir infekterade redan när de fortfarande ligger kvar i livmodern, så kallad intrauterin smitta. De kan också ha fått smittan via modersmjölken. Den vuxna hunden visar som regel inga symtom alls på parasiter, men kan ha spolmask som ligger vilande i kroppen, för att sedan aktiveras när tiken blir dräktig, och vandra över till valparna. Man kan märka om valpen eller hunden har mask, om den bajsar ut spolmask, eller kräks upp den. Då är det absolut dags för avmaskning!

Nå, hur gör man då? De här valparna diar ju bara. De får ju bara mat från Izzy?

Jag väljer ett preparat som är lätt att ge valparna. Det är lite kladdigt, men man lägger kladdet långt in i munnen och låter valpen göra jobbet. De tycker inte att det smakar särskilt gott; skakar på huvudet och fnyser, men de sväljer till slut.

Jobbet blev i alla fall gjort. De har ju börjat bajsa själva, de små! Och då konstaterade jag att jodå, där fanns i alla fall en mask i en mage. Känns bra att bli av med dem! Nästa avmaskning sker om två veckor!

Häromdagen flyttade valparna hem till oss! Jag var naturligtvis med när de föddes, men just då bodde de hos Izzys matte, som gärna ville ha kvar sin hund en stund till. Det passade bra att valparna föddes där, och att vi flyttade dem när de är så stora att en flytt inte skulle äventyra deras väl och ve. Det var ingen lång flytt då vi bor nära varandra. Izzy har också varit ofta hemma hos oss, så hon känner sig som hemma här. Och flytten gick hur bra som helst! Valparna protesterade en liten stund i bilen, men redan efter fem minuter hade de lagt sig till ro och sov hela vägen. Sedan fick de flytta in i samma valplåda med samma filtar som de var vana vid, så omställningen var inte gigantisk. Och Izzy fann sig snabbt tillrätta här hos oss, precis som hon brukar göra.

Vi har en tik kvar här hemma – en glad pensionär, Prindy. Hon spanade intresserat ner i valplådan, och konstaterade att det här har hon sett förut. Izzy och Prindy är sedan tidigare mycket goda vänner och kommer bra överens.

• 

• 

Varför är flest bilder på sovande valpar? Mest därför att det är lättast att ta bilder på sovande valpar! Men det börjar verkligen hända saker i valplådan! Även om valparna mest sover och äter och växer, så blir de mer och mer vakna. De är uppe och går – om än tämligen ostadigt – och de tar sig fram – fast de hamnar inte alltid där de har tänkt! De börjar också smaka på sin omgivning. Sticker man ner händer eller huvud eller för den delen hela dig i valplådan, så börjar de att ”smaka” – fingrar, tår, kläder, hår… Allt ska undersökas! De börjar märka av varandra, och smakar så klart även på varandra. En tass, en nos, en hel kompis… Nja, kanske inte det, men man ser att de börjar interagera med varandra; putta på varandra med tassarna och bitas och bråka. Känner man i deras små munnar, kan man ana att där finns små små mjölktänder på gång… <3

• 

• 

• 

Då var det äntligen dags för nästa valplåda! Den har varit igång nu i drygt två veckor, och ett nytt gäng har flyttat in! Mamma är Izzy – Brantastigs Daglilja, och hon har sex små troll hos sig! Eller ja, kanske inte troll, direkt… Det är fem tikar och en hane och alla är sobelfärgade med varierande mängd vita tecken.

Valpningen skedde tiiiiidigt på morgonen den andra november. Den förlöpte precis som den skulle. Izzy födde raskt fram fyra valpar – först en tikvalp, därefter en hane och så två tjejer till. Sedan pausade hon en stund, innan femman gjorde sin entré. Och så ytterligare en liten paus innan sjätte valpen, och femte tikvalpen, föddes fram. Kring sexsnåret på morgonen lägrade sig lugnet i valplådan, och vi tvåbenta som medverkat fick lite behövlig vila.

Men, det var som sagt två veckor sedan! Och det är nuuuu saker börjar hända i valplådan!! Alla valparna har öppnat ögonen (även om de inte ser så bra ännu) och gör sitt bästa att tulta omkring i och om tillfälle gives, utanför valplådan. De börjar låta mera – ibland försöker de ge sig på ett litet skall (går sådär, kan tilläggas), men piper, knorrar och gnyr då och då. Eller tjuter till. De kan bli rätt högljudda, och något absolut inte passar!

Ibland måste valplådan göras ren. Och då kan man ju passa på att vila lite i morsans bia-bädd. Det är skönt det också!

• 

• 

• 

• 

Tänk vad tiden går fort! I morgon fyller valparna åtta veckor, och då börjar syskongruppen splittras. I morgon åker Leia hem, liksom två av valparna.

Det är med lite blandade känslor som man släpper iväg valparna. Är de verkligen redo för att flytta? Har de fått en bra start? Är det trevliga familjer som de ska flytta till? Ja, ja och ja!

I takt med att valparna blir äldre vidgar de sina domäner. Här finns rätt mycket gräsyta och annan yta att vara på, men nu tycker liksom valparna att det vore kul att se världen ytterligare lite längre bort…. Bortanför stengärdsgården, med andra ord! De behöver mer stimulans och mer miljöträning än vad livet här på Torpet kan erbjuda, och nu är det dags att vidga vyerna.

Starten kan de nog inte klaga på; valparna har en fantastiskt duktig mamma i Leia, samt ytterligare två vuxna hundar som lärt dem vett och etikett. De har tillbringat massor med tid utomhus, undersökt trä, sten, gräs, jord, växter… De har farit fram över stock och över sten och rört ordentligt på sig. De har tillbringat mycket tid med små barn (med allt vad det innebär med social träning, hantering och så vidare) och träffat en massa människor – sina nya familjer såväl som andra intresserade.

Ja, sina nya familjer! Det ska bli så spännande att se hur valparna utvecklas hos sina blivande familjer! Jag tror inte de hade kunnat komma till bättre ställen!

Så, ska det bli skönt att valparna flyttar…? Ja, det kan man ju inte sticka under stol med att tycka! De tar plats, de är tämligen högljudda och de är nattsuddare – eller ja, de vill gärna kolla läget en gång under natten, och sedan är de fasligt morgonpigga. Det ska bli skönt att få sova en hel natt (säger en småbarnsförälder! Ha! Tillåt mig småle… 😉 )! Samtidigt kommer man sakna gänget; de glada svansarna som möter en på morgonkvisten, de goa små liven som knorrar så där gott när man klappar dem… De mysiga små valpmagarna… Lukten av valp… Samspelet mellan valp och lilla E…

Jag önskar er all lycka, Zanto, Zadie, Zingo, Vilda, Zacha och Alice! Tack för dessa åtta veckor, och det ska bli så kul att få följa er i livet hos era nya familjer!!

Man ska inte klaga. Vi går hela långa vintern och väntar och längtar efter sommaren. Och så kommer den med sol och värme så det nästan blir FÖR varmt…

Valparna och även de vuxna vovvarna, de tar siesta. De gör inte många knop när det är som varmast. De uppsöker skugga och sval liggplats varhelst de kan hitta den…
Bilden ovan är tagen 21 juli. Nedan är från betydligt senare datum, senaste dagarna. De har vuxit en del…Det är väldigt svalt och skönt i jorden nära husgrunden…… eller i skuggan under ett träd!
Det är först under seneftermiddag eller snarare kväll som det blir lite fart på valparna. Men då händer det desto mer!
Vi har ägnat oss åt lite trädgårdspyssel, och då blir det ju lite lövruskor här och var…
Vattenkannan är också spännande!Detta men att kratta gräs/löv/vad man nu känner för har också fått en helt ny innebörd!!

Det är med andra ord fart och fläkt när valparna är aktiva – för nu är de VÄLDIGT aktiva!

Dagarna går fort. Vi är nu inne på sista veckan tillsammans, och förberedelserna för deras flytt både här och i deras nya hem pågår för fullt. Det är både roligt och vemodigt på samma gång. Det känns väldigt bra, de nya hemmen som valparna ska till. De kommer få mycket tid och uppmärksamhet och stimulans i sina nya hem!

Man får passa sig!!

Valparna har vassa tänder. Och de har även vassa klor. De är nyfikna och undersöker det mesta. Om man är ute och rör på sig och ropar på valparna, kommer de raskt och hindrar framfarten! Byxben eller barbent, det kvittar – valparna tar tag i vad eller var de kommer åt. Man får gå ganska långsamt och se sig noga för vad fötterna sätts ner – vilket ju naturligtvis omgående tas som en invit till bit!

Om man till äventyrs råkar sätta sig ner, eller lägger sig ner, har man dem raskt kring sig. Och de är inte alltid på kelhumör, nej…Lilla E var inte alls glad åt just denna uppvaktning, även om hon uppskattar när valparna följer efter henne och engagerar sig i hennes förehavanden!

Annars har valparna glada dagar. De är ute och rör på sig hela dagarna och upptäcker världen… som t ex en plastskottkärra (som valparna och barnen har roligt åt tillsammans)!
Man kan vila middag i en lövkorg. Att den rör på sig också, tja, det gör inte så mycket! Vyssas till sömn, kanske?
Mjölkbaren är alltmer sällsynt öppen, så det gäller att passa på när mor bjuder in!!
Valparna är snabba. Man hinner absolut inte upp dem, och ibland hinner man inte ta det där fina kortet heller….

På kvällarna efter deras kvällsmat försöker vi aktivera dem en god stund, med kel och framför allt lek. Sedan får de hänga med på en kortare kvällspromenad, och därefter hoppas man att de sover lugnt i valphagen inomhus i – tja, några timmar ialla fall! Valparna vaknar mitt i natten och vill gärna ut en sväng. Och eftersom det finns fler än bara husse och matte som vill sova (och sex valpar hörs rätt mycket), får de gå ut en sväng; kissar av sig, eventuellt det stora också, också in för att sova i ytterligare några timmar innan dagen börjar sådär någon gång mellan fem och sex. Ärligt talat är det då hundarna får gå ut i trädgården, vi andra ligger och drar oss till dess att de små tvåbenta vaknar!!

Valparna blir stadigt större och äldre! Idag var det dags för ögonspegling. Förmiddagen var ju som vanligt (fast man törs knappt säga det) varm och solig, trötta valpar – det blir väl en enkel match att åka några kilometer till djursjukhuset för ögonspeglingen? Och ja, jodå – om man nu inte hade glömt hörselskydden…

Valparna talade högt och ljudligt om att detta med att bli inhystade i en liten bur i en varm bil, det var inte alls vad de uppfattade vara ett trevligt litet äventyr! Men de var väldigt samarbetsvilliga hos veterinären som ögonspeglade dem. Då hade de ju redan gapat av sig, så att säga. Och inne i det mörka, luftkonditionerade undersökningsrummet slocknade alla sex och sov så gott…. Ögonundersökningen gick med andra ord jättebra, och hemresan bjöd på något mindre skönsång.

Jamen, resultatet av undersökningen, då??

Det kunde inte bli mycket bättre! Zanto, Zadie, Zingo och Zooey är utan anmärkning, och Zernya och Zanchia har lindrig CRD! Jättebra resultat, särskilt som såväl Leya som Zimba hade crd som valpar! Underbart!

I går flyttade vi ju ihop igen, valparna och familjen Baaz. Jag tror nog att såväl valpar som barn saknat varandra. Lekarna avlöste varandra under kvällen, och valparna blev jätteglada över att träffa oss igen! Svansarna gick, de slickade oss (och nafsade, så klart) och var jätteglada! Det var ju vi också, så klart!
Mamma övervakar dragkampen!
Barnen springer med valparna och alla inblandade har jättekul!

Valparna är på kollo. Eller vad man nu kan kalla det! Jag har i alla fall valpfritt här hemma, och har haft så i snart en vecka. På söndag ska vi husera ihop igen, till dess att valparna blivit så stora att de får flytta till sina nya hem.

Var är valparna då? Familjen har ett sommarnöje en dryg mil härifrån, och där bor valparna nuförtiden. Där är idealiskt att bo sommartid – om det är vackert väder, vilket vi ju belönats rikligt med senaste tiden – och i synnerhet när man har valpar. Där finns rätt stora gräsytor, och man behöver inte oroa sig för att de ska smita alltför långt. Där finns således gott om plats för bus och lek! Men det är kanske inte så mycket av den varan just nu. Valparna tar siesta. När det är som varmast ligger de i skuggan och tar det mycket lugnt… Klokt!

Det ska bli spännande att flytta ut till dem igen på söndag! Sex pigga och nu ganska stora valpar, tillsammans med barn och Sirius och Prindy! Vi får se om vi flyttar hem igen innan valparna flyttar; det beror helt och hållet på väder och vind!

Här är Sirius på Torpet – sommarnöjet – ca fyra månader gammal…. Oj vad tiden går!!